Det händer i vår värld!
Tidigare i bloggen skrev jag: "Gud! Här sitter en annan som ett fån och klagar över att kärleken går kasst eller att vännerna sviker. Klagar över att skolmaten inte smakade bra och slänger säkert bort minst lika många portioner som jag ätit i mitt liv. Jag känner mig så hemsk! Tänk att nu ska jag faktiskt bli fadder på riktigt och skänka pengar varje månad istället för att slösa upp allting på en massa dåliga saker som vi svenskar alltid gör.
Hur kan jag stå med en cigarett i munnen eller dricka alkohol på en fredagskväll och spotta och fräsa över att jag inte har några pengar kvar? Jag borde fan skämmas! Och ni med" Jag undrar nu varför jag skrev så...
Tänk så många gånger man haft den där om-jag-hade-pengar-tanken. Eller den där om-jag-ändå-känslan... Många tycker att vi svenskar borde skämmas. Att vi borde tänka mer på barn och vuxna i andra länder. Människorna i u-länderna och i länderna där de lider av svält. Men vad hjälper det, om vi sitter här och får magsår över att människor i andra länder dör just nu av att de druckit smutsigt vatten eller fått aids? Vad tjänar det till att vi hela tiden skickar pengar, skaffar fadderbarn och skickar dem begagnade/nya kläder. Varför bygger vi inte istället skolor och låter alla dessa människor få utbildning?
Vi hjälper dem inte alls av att bara ge dem bröd för dagen. De behöver få veta hur allting går till! Hur de ska få fram rent vatten, hur man odlar mat på bästa sätt och hur man skyddar sig från sjukdommar. Hjälp dem att förstå varför detta händer och visa dem hur man får fram riktig mat. Förklara för dem hur man får reda på om vattnet är farligt att dricka och varför man får aids/hiv.
Självklart är detta hjärtekrossande! Jag kan inte förneka att även jag ofta får ont i magen av att tänka på att detta händer i världen. Men vi kan inte säga "ge dem pengar", vi måste faktiskt ge dem utbildning.
Hos ActionAid kan man bli fadder åt flickor och pojkar bland annat i Bangladesh, Vietnam, Afghanistan, Nigeria, och Tanzania.
Hur kan jag stå med en cigarett i munnen eller dricka alkohol på en fredagskväll och spotta och fräsa över att jag inte har några pengar kvar? Jag borde fan skämmas! Och ni med" Jag undrar nu varför jag skrev så...
Tänk så många gånger man haft den där om-jag-hade-pengar-tanken. Eller den där om-jag-ändå-känslan... Många tycker att vi svenskar borde skämmas. Att vi borde tänka mer på barn och vuxna i andra länder. Människorna i u-länderna och i länderna där de lider av svält. Men vad hjälper det, om vi sitter här och får magsår över att människor i andra länder dör just nu av att de druckit smutsigt vatten eller fått aids? Vad tjänar det till att vi hela tiden skickar pengar, skaffar fadderbarn och skickar dem begagnade/nya kläder. Varför bygger vi inte istället skolor och låter alla dessa människor få utbildning?
Vi hjälper dem inte alls av att bara ge dem bröd för dagen. De behöver få veta hur allting går till! Hur de ska få fram rent vatten, hur man odlar mat på bästa sätt och hur man skyddar sig från sjukdommar. Hjälp dem att förstå varför detta händer och visa dem hur man får fram riktig mat. Förklara för dem hur man får reda på om vattnet är farligt att dricka och varför man får aids/hiv.
Självklart är detta hjärtekrossande! Jag kan inte förneka att även jag ofta får ont i magen av att tänka på att detta händer i världen. Men vi kan inte säga "ge dem pengar", vi måste faktiskt ge dem utbildning.
Hos ActionAid kan man bli fadder åt flickor och pojkar bland annat i Bangladesh, Vietnam, Afghanistan, Nigeria, och Tanzania.
Det här jobbar ActionAid med i fadderbarnsområden:
- Se till att barn går i skolan och får större möjligheter i framtiden.
- Stärka flickornas och kvinnornas ställning i sina hem, lokalt och nationellt. Utan jämställdhet kan inte fattigdomen utrotas.
- Förbättra hygien, ge tillgång till rent dricksvatten, bassjukvård och se till att barn registreras och vaccineras.
- Skapa möjligheter för fadderbarnens föräldrar att försörja familjen genom att till exempel erbjuda smålån eller yrkesutbildning.
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Usch gör ont och se den filmen :/
Trackback
